Jag sjukanmäler mig verkligen inte i onödan, nu under den tuffa tiden av graviditeten har jag mått dåligt fler dagar på jobbet än jag mått bra. Jag har varit där och kämpat även fast jag helst velat lega hemma. Och dom få gånger jag har sjukanmält mig
så har kroppen visat tydligt att jag gjort rätt. Tex första gången jag var hemma för att jag mådde dåligt pga graviditeten var första dagen jag kräktes (vilket jag gjorde efter att jag ringt in sjuk). Som en bekräftelse på att det var rätt att vara
hemma idag.
Natten till igår hade jag fått sova nog många timmar men var ändå heeelt slut. Vi skulle på stan då dom öppnade klockan 10 men efter jag duschat och gjort mig klar var jag så trött att jag somnade fast Ture busade på massor och levde om. Kämpade
mig på stan med familjen och åkte sedan direkt på jobb från 13-19.30. Under jobbpasset hade jag sprängande huvudvärk och halsont. Kände direkt att nä nu håller jag på att bli sjuk. Så jag meddelade det igårkväll och stannade hemma idag. Vaknar upp
med samma huvudvärk som igår och får inte behålla frukosten trots att jag äter medicin. Nu minns jag inte ens sist jag kräktes så jag undrar om det berodde på att mitt allmäntillstånd inte var så bra. Lämnade Ture på förskolan vid 10 och åkte hem
och la mig. Har nu sovit bort hela dagen från 11-15 ungefär och är precis lika trött och har fortfarande huvudvärk. Hade hoppats på att jag skulle orka måla mitt linneskåp lite men det gör jag verkligen inte.
Är ledig i helgen och då blir det att fortsätta vila och lyssna på kroppen. Är dock bjudna på halloweenfest imorgon så jag hoppas att jag är så pass pigg att orka fara en stund i alla fall!
Är ni duktiga på att lyssna på kroppens signaler?